Går igenom alla interna utvärderingar från programmets sex genomföranden under 2015 just nu. Det är så slående att programmet gör skillnad. Fyller människors hjärtan med styrka, insikter som de tidigare inte haft och kunskaper i barn och vuxenhjärnor. Dokumenterar varje genomförande och känner en glädje över att det finns saker i det vi gör, som definitivt förändrar människors inställning och hur de ska förhålla sig till missbruk och beroende. Klart att vi funderar över hur länge kunskaper stannar?

Kan vi vara säkra på att den här injektionen räddar barns liv så att de inte själva i vuxen ålder utvecklar ett eget missbruk. Det kan vi aldrig säga, men det vi kan känna och otvetydigt stå för är att de får en dos av ökad motståndskraft. Kunskap ger makt över sitt eget liv. Barnen vet att ” they are at risk”, att det finns biologiska faktorer tillsammans med brist på insikter som kan ställa till det. Men nu när de vet hur ett beroende utvecklas. När de vet att det finns hjälp att få och var den finns om något inträffar i deras liv, att de upplever att de blir lättare av att dela med sig av sina upplevelser kring hur deras föräldrar missbrukat och hur det skadat de, får de kraft. De vet att de inte kan bota sina föräldrar. De vet att det inte är deras fel att mamma eller pappa dricker eller använder andra droger. Med sina nya kunskaper, när skammen och skulden blivit mindre, ser vi att det här är en hjälp för de att kanske skjuta upp son egen debut när det gäller tex alkohol. Vi ser ljuset komma tillbaka barnens ögon. Vi hör föräldrar som säger att det här borde alla få sig till livs och att programmet och möjligheten att möta och lyssna till sitt eget barn som berättar hur det blev för de, ger kraft åt förälderns egen fortsatta nykterhet. Det är stort! Väldigt stort och skänker en djup glädje. ’en sån glädje att tårarna börjar trilla nerför våra kinder. Lyckotårar. Det känns idag som om vi flyttar berg och jag tror verkligen att det är det vi gör.