Kyrkan i Norrköping var fylld till bristningsgränsen av gymnasieungdomar. Alla ditskickade för att jobba med temat ” göra det goda valet”, att tänka efter före och allt detta i samband med konsekvenser av att köra bil på fyllan. Att slarva, något som kan och i många fall gör, skapar en livstids baksmälla. Inte bara lite ont i huvudet, nej, en smärta som ligger kvar livet ut. Don´t drink&drive behövs och vi från Childrens fick möjligheten att ta up frågan om ansvar och konsekvenser. I sammanhanget pratade vi också om missbruk och beroende. Om att vara barn med en farsa som fått ett indraget körkort, som hamnat i fängelse eller som vandrar runt i sitt hus med fotboja. När vi pratade om detta berättade jag om hur min barndom innheöll en familjemedlem som drack för mycket. Om hemligheten som barn bär på, det skämmiga och tanken på att det är bara jag som har ddet såhär i min familj. Ingen annan har det likadant. När vi nu pratar och berättar om hur vi mår eller mått och om att några av oss kommer att köra bil på fyllan, så ser jag dem. jag ser de där killarna, de där tjejerna som tittar ner i golvet, som smygande fäster blicken på mig. Då vet jag. De har erfarenhet och på något sätt känner de igen sig i min berättelse. 2500 elever totalt över två dagar möter jag i en kyrka i Norrköping. All heder till Petra Isaksson som varje år beslutat att varje ungdom som närmar sig körkortsålder, ska få se problemet med det taskiga valet i vitögat. Se effekterna, möta människor som lever med en livstids baksmälla. som känner igen sig för att någon därhemma dricker eller tar andra droger. Något vi inte öppet talar om. När föreläsningen från vår sida är över, reser de sig upp i en till sista plats fylld kyrka och ger oss stående ovationer. Då tänker; det har landat, det satte sig och efter när de flesta går ur kyrkorummet, stannar några kvar. Ungdomar som vill prata. Som vill tacka för att de bär på hemligheten.