Så föll jag, ända ned i min egen barndom. Blev så starkt påmind om saker som hänt en gång, ord som sagts, som jag har burit, som jag har sagt, när Jerry Moe visade filmen The Lost Childhood. En dokumentär som spelades in för ett antal år sen av en åtagen journalist vid NBC Broadcasting.

17 år senare träffar hon samma barn igen i vuxen ålder, då de är runt 25 år, där man kopplar ihop den sårbarhet som finns i att växa upp i en familj med missbruk och vad som hände sedan. Hur några klarar sig ganska bra, men ändå behöver hjälp med livet och hur andra själva utvecklar ett eget missbruk och tar behandling. Hur det verkligen blir tydligt och, som man säger här ” it runs in families”.

Det är så självklart att vi ska ta barnen på största allvar. Bli de som likt härförare i krig hjälper dessa barn i tidig ålder för att spara liv och lidande längre fram. Childrens Program är förebyggande, en utbildning för små barn och som vi nu ser helt klar, verkligen skapar en motståndskraft. Även om du får problem och är sårbar i vuxen ålder, vet du var hjälpen finns att få, och som vi nämnde efter visningen av filmen; Detta är en film som vi själva ska ta inryck av och producera utifrån svenska förhållanden. Så SVT eller TV4, välkomna att anta utmaningen. Våga se The Lost Childhood, och tänk att ni som goda medmänniskor tar tag i och gör något liknande för de barn som i Sverige idag lever under trycket av missbruk. Hjälper som gammal mediagubbe gärna till med produktionen vilket kan underlätta.